Se och gör, för att tala klarspråk


Förra veckans poddavsnitt av HOLISTICPODDEN handlade om BEHOV. Vi tittade på tre effektiva och aktuella modeller av mänskliga behov och knöt dessa till vårt sätt att se till helheten och till friskfaktorerna i våra liv. Det blev därför ett mastigt och heltäckande avsnitt som verkligen öppnar upp förståelsen för hur våra mänskliga behov styr allt i vår tillvaro. Hur behov är en stark motivation och drivkraft i allt vi gör och nånsin gjort. Hur ett projekt du vill lyckas med kan få fart och driv om du kan knyta an till ett starkt bakomliggande behov.


Men det stannar ju inte där. Att förstår ATT vi har olika behov är ju bara steg ett. För att komma nånvart behöver vi koppla på två steg till.

1. Behovsvalidering

2. Behovsreglering

Låter det krångligt? Aj då - låt oss i så fall förenkla. För när det är LÄTT så är det RÄTT och vice versa.




Att validera innebär att ge något ett värde. I detta fall handler det om att kunna stanna upp, lägga märke till känslan och upplevelsen och se behovet bakom. Motsatsen skulle vara att inte stanna upp utan bara knata på i ullstrumporna med en känsla av att något skaver, mer eller mindre. Att bara mata på, fastän det känns jobbigt, besvärligt och fel. Fastän känslan i slutet av dagen. Inte alls är tilfredställande. När man validerar ett behov, stannar man upp och får fatt på hur det känns och tillstår att behovet är riktigt.


Låt oss ta ett enkelt exempel:

Du är på ditt jobb och märker att du har svårt att få den där rapporten färdig. Inget vettigt kommer fram. Det känns bara tungt. Istället för att ta en kaffe till och sitta kvar i några timmar med samma dåliga resultat, stannar du upp och frågar dig själv vad som händer i dig. Hur känns det? Vad händer? Hur är det med dig just nu? Du kommer på att du faktiskt känner dig hängig, trött och tung. Du har svårt att fokusera. Och det suger i magen. Du kommer på att du är jättehungrig och har glömt att gå på lunch för det var så mycket att göra idag. Du har då validerat ditt behov av näring för dig själv. Man kan även, som en överkurs, ta till dubbel validering. Detta genom att se behovet och dessutom bekräfta varför det är starkt för just dig, med dina unika förutsättningar. Tex;

-”Oj, klockan är tre på eftermiddagen och jag har inte ätit lunch. Inte konstigt att jag känner mig trött och ofokuserad. Jag som dessutom är så känsligt för lågt blodsocker.”


Ett annat exempel kan vara att dina kollegor går ut på stan för att äta lunch men frågar inte dig om du vill följa med. Du validerar upplevelsen genom att stanna upp upp och erkänna för dig själv att det gjorde dig ledsen. Vem som helst hade nog blivit sårad av en sån upplevelse. Du validerar dubbelt genom att tillstå att det kanske för dig kändes lite extra jobbigt, då det påminde om tiden i skolan då du blev utfryst av dina vänner. Det finns en känslighet inom dig för just den här upplevelsen. Du ger upplevelsen ett värde och bekräftar att det finns ett behov. Du gör det då möjligt att REGLERA behovet. Det blir nämligen svårt att reglera ett behov som du låtsas inte finns.


Att reglera behov innebär att tillfredsställa och tillgodose behov. Ibland kan man få för sig att andra människor ska göra detta åt en. Ibland har man turen att det är så. Men det mest pålitliga är att själv ta ansvar för behovsregleringen. I fallet där du glömt bort att äta lunch, är det vettiga och sunda beteendet helt enkelt att ge dig själv näring i form av lunch. Istället för att må fortsatt dåligt. Istället för att vara irriterad på att ingen annan kommit och givit dig lunch. Istället för att störa dig på att jobbet fått dig att gömma bort att äta lunch. I fallet av att du kände dig ledsen och utanför, ligger mycket i att bara validera upplevelsen. Själva regleringen kan vara att ta ett snack med din kollegor. Eller skaffa ett pålitligt lunchsällskap som beter sig mer som en vän, och frågar om du vill med på lunch. Eller göra situationen begriplig för dig själv. De frågade inte dig, för din dörr var låst. Så nästa dag väljer du att ha dörren öppen, eller berätta att du vill följa med ut på lunch.


Genom att förneka och stänga av våra känslor och behov, hamnar vi så småningom i obalans. Genom att inte se och tillgodose våra behov på ett vettigt sätt, kan vi på sikt börja somatisera vår obalans på olika sätt. Somatisera betyder förkroppsliga och innebär att obalansen kan komma att visa sig som stress, spänningar, ångest, deppression, panik, utmattning, magproblem mm. Genom att förneka och stänga av våra upplevelser och behov, riskerar vi att leva i ständiga ”copingstrategier” som de klassiska ”fight-, flight- and freezeresponserna.” Dvs vi möter vår omvärld och våra upplevelser genom att fajtas, fly undan eller helt enkelt ignorera våra upplevelser och behov. Vilket gör att obalansen blir större och större. Det blir enkelt att förstå att om vi förnekar vårt behov av sömn under en längre period så kommer vi att må allt sämre i både kroppen och själen. Att förneka behov av annat slag, så som närhet, kärlek, sammanhang och trygghet ger så klart samma effekt, även om de inte alltid är lika enkla att ”ta på”.



För att bli en fena på det här med behov, behöver vi alltså, då och då använda oss av S.O.A.L;

Stanna upp. Skarp oss en vana av att också vända vår uppmärksamhet inåt; mot oss själva.

Observera. Tex genom den enkla övningen ”zooma ut”.

Acceptera; dvs validera. På gott och på ont.

Let go eller lets go. Ta ett beslut om det är något du behöver släppa, alltså ”let go” eller ta tag i, alltså ”lets go”. Precis enligt formeln SOAL som vi ju avhandlat förr här i podden och bloggen.


Jag hoppas att du känner dig nyfiken på vad det här med behov och behovsvalidering och reglering kan innebära i ditt liv. Testa. Börja gärna med något litet och enkelt och lägg märke till hur lätt och givande det är. Prova gärna på andra om du vill bidra till något riktigt fint och bra. Oavsett - lycka till med din ständiga växande och utforskande av världen och livet.


/ Anna & Niki






41 visningar

© 2018 by form holistic & Anna Persdotter