OM SJÄLVLEDARSKAP
När jag först fick höra ordet ”självledarskap” blev jag fundersam. Tyckte det lät uppstyltat och märkvärdigt. Kanske för att det ju egentligen är så enkelt och självklart. Vi utövar ett självledarskap hela tiden. Vi är vår egen ledare, coach och vän (eller ovän) hela tiden, oavsett hur. Likaså har vi även ett eget, fullständigt ansvar över våra liv; de val vi gör och de konsekvenser som då följer av våra val. Oavsett om vi tycker att det är så eller inte. Oavsett om vi vill det, eller inte. I veckans avsnitt av HOLISTISCPODDEN talar vi om självledarskap och benar ut frågor om vad det är, hur det blir när det inte funkar och hur man gör. Här i bloggen skriver vi om just detta idag. Häng med!
Vad ÄR det?
Tänk på en vän till dig som du uppskattar riktigt mycket. Tänk nu på vad det är som gör att du uppskattar denna vän så mycket. Hur är den här vännen? Vad gör hen? Vad säger hen? Vad är det som får dig att må så bra tillsammans med just den här vännen? Tänk också på en ledare eller chef du känner till som är alldeles extra bra. Och tänk på en coach / tränare / rådgivare / hjälpare som du alldeles särskilt trivs med och utvecklas av. Gå igenom frågorna nyss ställda i samband en god vän. Ställ dig själv sedan frågan vad som SKULLE HÄNDA om du var var den där vännen, den där chefen, den där coachen, för dig själv? För helt ärligt, även om vi har världens bästa vänner, chefer och coacher, så räcker det ju inte, om Du inom dig själv, är en usel ledare som utövar ett uselt ledarskap. Eller hur?
Det inre, egna ledarskapet handlar om att vara den där schysta vännen, den där bra chefen och den där peppande coachen som du önskade möta eller önskade själv vara för någon annan.
Vad händer när självledarskapet är uselt?
Det är ju så självklart att vi vill behandla alla vi möter på ett bra och schysst sätt, så varför gör vi det inte mot oss själva? Ja, det kan man verkligen undra. Många av de människor vi möter i våra arbeten, säger sig ha både Luther och Jante på sin ena axel; ständigt närvarande; ständigt påminnande om att ”du ska inte tro att du är något”, "du kan alltid leverera lite bättre, jobba lite hårdare, pressa lite mer", ”du ska inte sätta dig själv i första rummet”, etc. Andra har en annan sorts ”jävul” på sin axel som säger ”Äh, vi tar det där i morgon. Jag orkar inte just nu. Nu lockar snabba belöningar och de verkar sååååå härliga.” Ytterligare andra bär på en stark, inre kritiker, som är dömande och nedsättande från morgon till, på ett sätt som man aldrig skulle vara mot en annan medmänniska. Vi har i de allra flesta fallen inte fått någon bra utbildning eller vägledning i att vara en bra ledare för oss själva. Det tar ibland en hel livstid att komma på hur man gör det på ett givare sätt.
Generellt så fungerar de flesta av oss på så vis att vi förr eller senare blir besvikna, ledsna, irriterade, arga, sura eller nåt, när vi inte får våra behov tillfredsställda. När vi inte blir lyssnade på. När vi inte behandlas med omsorg och respekt. När vi inte får uppnå det vi önskar i livet. Detta gäller oavsett om det är på arbetet eller i privatlivet. Det gäller även om det är behandling utifrån eller inifrån som hindrar oss från att uppleva det vi önskar. När det inte går som vi vill; när vi känner oss misslyckade eller orättvist behandlade, ligger det nära till hands att söka efter vems fel det är. ”Det är chefens fel att jag inte trivs på jobbet”. ”Det är frugans fel att jag inte hinner träna som jag vill.” ”Jag skulle vilja äta hälsosammare, men jag har ju barn och de måste ju få sina makaroner och körv.” I samma sekund som man ser sig själv som offer för omständigheter, har man också lagt nyckeln till sin egen lycka, i någon annans ficka. Utan några som helst garantier för om och i så fall när dörren till lyckan kommer att låsas upp. Genom att acceptera ett hundraprocentigt eget ansvar över sitt liv, tar man tillbaka nyckeln till sin egen lycka. Ansvaret likaså.
Det sägs att de enda två vi MÅSTEN här i livet är att välja och att dö. Drastiskt, men tänkvärt. Det förefaller ju vara så att vi alla, tillslut, måste dö. Vad det nu innebär. Fram till dess har vi en massa val. Inga måsten - utan val. Då kanske du säger, ”jo man, man MÅSTE ju betala sina räkningar.” Men, nej, det måste man inte. Troligtvis väljer man att göra det, men man KAN också välja att låta bli. Och ta konsekvenserna därav. Osv.
På samma brutala vis skulle vi kunna ta oss an det där 100%-iga ansvaret i livet. Är du inte nöjd - gör något åt saken.- Förvänta dig inte att någon annan ska göra det åt dig. Sätt dig i förarsätet. Greppa ratten. Tuta och kör!
Hur gör man?
Vi gillar när saker känns enkelt och greppbart. Därför ska vi göra även detta enkelt och greppbart.
1. Var den där schysta vännen för dig själv. Säg schysta och peppande saker till dig själv. Grundlägg. En god, inre konversation. Bannlys skitprat och downtalk om dig själj, inom dig själv. På riktigt! Behandla dig själv med omsorg och vänskap. Låt dig själv lyckas. Låt också dig själv misslyckas utan att dra för stora växlar av det. Låt dig själv växa och utvecklas - naturligtvis innefattar det att stöta på utmaningar, att ”misslyckas”, att ”tappa ansiktet” då och då. Tänk så här - ”Vad skulle jag säga till en vän? Till ett barn?”
2. Var den där goda coachen / tränaren / hjälparen / ledaren som du önskar att hade. Hitta balansen mellan prestation och återhämtning. Ja, vi behöver båda. I lite olika grad beroende på vem man är. Behöver du mer disciplin i ditt liv - stötta då dig själv i det. Ta hjälp för att hitta goda rutiner och givande vanor. Behöver du ”cut yourself some slack”? Tillhör du det där släktet driver dig själv hårt; ibland för hårt? Se till att lägga in vila och återhämtning på samma vis som du lägger in arbete och prestation. Använd positiva ordalag och låt dina styrkor skina och dina svaga länkar utmanas och växa till sig.
3. Var den där braiga chefen som skapar en arbetsmiljö att trivas i. En arbetssituation som gör det möjligt att finna work-life-balance. Ge dig själv ett rimligt arbetsschema, med pauser, raster och rimliga krav. Ge dig själv feedback, både när du gjort bra och när du kunde ha gjort bättre. Försöka tillämpa ett neutralt språk; icke dömande; icke värderande. Ge dig highfives och klappar på axeln - dagligen. Det förtjänar du.
Att tänka på?
Det är lätt att bli upptagen i det dagliga. Jobb, rutiner och aktiviteter. Det bara rullar på. Allt är ungefär lika från dag till dag. Man gör samma saker och får därmed ungefär samma resultat. Man vet att man borde stanna upp och göra något annorlunda, men det blir liksom inte av.
S.O.A.L - en formel för mindfulness
S som i stanna upp. För när allt rusar på är det svårt att reflektera.
O som i observera. Gärna med ett nytt perspektiv. När vi är ”mitt upp i alltihop” är vi sk associerade. Det är inte säkert att det är bästa perspektivet för observation. Prova att ”dissa”; att dissociera, dvs zooma ut. Försök få ett helikopterperspektiv på ditt liv. Observera vad det är du upplever när du zoomar ut. Hur hänger det du ser ihop med framtiden? Med dina drömmar? Med dina behov?
A som i acceptera. Att acceptera är världens bästa grej, för det som händer när vi accepterar att verkligenheten just nu faktiskt är som den är, är att vi befriar oss från våra ”fight- and flightsystem”. Kampen för tillvaron lägger sig och vi kan ta bättre beslut och hitta bättre lösningar. Att acceptera betyder INTE att ge upp eller att tänka att nuläget ska vara för alltid. Tvärtom. Att acceptera är att öppna upp för ett bättre mående, frid och bättre lösningar.
L som i let go. Eller som i Let´s go. Finns det något du behöver släppa taget om? För att det inte längre gagnar dig, din omgivning eller din framtid? Orimliga krav, ohälsosamma rutiner eller ältande av sånt du ändå inte kan göra något åt?
Let.
It.
Go.
Eller finns det saker du behöver ta tag i på et sätt som får något att hända. På ett konstruktivt sätt. Sluta skjuta upp till det passar / funkar bättre? Skapa en plan för hur det ska hända. Inte på ettt ”perfekt” vis, utan på det vis du kan klara av just nu med de redskap du har.
Just.
Do.
It.
Ibland verkar det som om det skulle vara lite extra fint att sätta sina egna behov åt sidan, till fördel för andras behöv; chefens, kollegorna, familjens, vännernas, etc…. Vi skulle vilja vända på det där. Genom att INTE ta hand om dig själv, dämpar du ditt inre ljus; ditt bidrag till världen. För det ÄR som på flygplanet, för att kunna hjälpa någon annan med syrgasmasken, måste du först hjälpa dig själv. Tänk om ALLA tog ett. Större ansvar för sitt eget välmående och win egen balans. Så mycket gnissel vi skulle slippa. Så många jobbiga känslor och dåliga stämningar vi skulle klara oss utan. Så mycket mer ljus var och en skulle sprida. Jag tror att det är som Michael Jackson sjunger i ”Man in the mirror” - ”If you wanna make the world att better place, take a look at yourself, then make that change”.
Ha en fantastisk vecka! Ta hand om dig själv och dem omkring dig. Skapa förutsättningar för mera feelgood. Var lite nyfiken på vad det skulle innebära för just Dig.
/ Anna och Niki